På pappret är @brave matcher omgång 2 nästan löjligt enkel: - 2 knappar (Upp eller ner) - Uppdatera var tolfte timme. (Inspirerad av TV-serien LOST, ja jag är så gammal igen.) - Mål 50/50 Men den verkliga mekaniken är inte knapparna. Och nej, det är inte bara ett tappningsspel. Den verkliga mekaniken är: kan du flytta en grupp främlingar mot alignment när ingen har full information och inte alla lyssnar? (Eller att motståndarlaget lyssnar när de inte borde) Det är komplexiteten. Du försöker påverka personer som kanske inte ser ditt inlägg, kanske inte håller med om din strategi, kan logga in vid olika tillfällen, kan överkorrigera känslomässigt eller bara trycka slumpmässigt. (Chansen är stor att de trycker på den första knappen, den Upp/Gröna) Du har inte ren data. Du har inte synkroniserad kommunikation. Du vet inte ens det verkliga tillståndet i systemet. (Vi visade medvetet inte instrumentpanelen) Så spelet är inte att trycka på knappen för att göra det till 50/50-matematik. Det är samordning under brus. Det är därför det kan kännas frustrerande, spänt och ibland hopplöst. (Du har max 6 röster själv, men vill ändå ha fler downs för att vinna spelet) Med fullständig information är 50/50 trivialt. Med ofullständig information och förskjutet deltagande blir det ett rörligt mål format av psykologi: Motviktar vi? Litar vi på att andra gör detsamma? Ska vi vänta på nästa uppdatering? Agerade vi tidigt för att förankra momentumet? Och här är den obekväma sanningen: vissa vill inte lyssna utan vill bara se det brinna. I verkliga system (marknader, samhällen, företag osv) får man sällan perfekt samordning. ...