Det är en intressant aspekt av anglosfären att amerikaner tänker på "yookay" när de föreställer sig Europa... För dem är det det symboliska landet. Medan kontinentala Europa (med rätta IMO) betraktar dem som en geografisk underlighet utanför den europeiska kulturella huvudfåran. I samtida europeisk politik är det förvisso ingen som vänder sig till Storbritannien för någon form av symboliskt ledarskap eftersom de har valt att stå utanför Europa: de är i bästa fall en konstig distraktion och i värsta fall en förlängning av USA.